Ytterligare en serieseger för syrran
Idag är en bättre dag. Har vart o kollat på syrran som vunnit serien med Äspered. Hon glänste lika mycket på planen som efteråt. Om man saknar motivation så kan man kontakta henne, hon har spelat fotboll i säkert 25 år, i alla olika divisioner och tycker att det är precis lika roligt hela tiden. Hon skulle aldrig missa en träning om hon inte va dödssjuk. Hon är en sån förebild för mig och utan henne hade jag förmodligen inte varit där jag är idag. Så tack syrran!
Jag har börjat få lite bättre fart på pedalerna så idag har jag cyklat i 20 minuter. Bara det är ju värt att fira me godiset från igår.
Idag är det också dags för sista lilla sprutan i magen. Ytterligare ett skäl att fira. Det finns trots allt väldigt mycket man kan fira när man är skadad. Går ju lite framåt varje dag.
Snälla Marita har kommit förbi varje kväll och hjälpt mig med sprutan, förutom en dag då jag lät Krisse hålla igång sina sjuksysterkunskaper.
Pratade me vårt lilla rysslandsproffs Linnea häromdan och hon tycker att jag ska ta sista sprutan själv, för att jag skulle va riktigt stolt efteråt. Lät först som en bra idé'...men jag har tänkt efter nu när dagen är här och ALDRIG i livet!