sarashundraattiodagar.blogg.se

Idag är en bättre dag. Har vart o kollat på syrran som vunnit serien med Äspered. Hon glänste lika mycket på planen som efteråt. Om man saknar motivation så kan man kontakta henne, hon har spelat fotboll i säkert 25 år, i alla olika divisioner och tycker att det är precis lika roligt hela tiden. Hon skulle aldrig missa en träning om hon inte va dödssjuk. Hon är en sån förebild för mig och utan henne hade jag förmodligen inte varit där jag är idag. Så tack syrran!

Jag har börjat få lite bättre fart på pedalerna så idag har jag cyklat i 20 minuter. Bara det är ju värt att fira me godiset från igår.

Idag är det också dags för sista lilla sprutan i magen. Ytterligare ett skäl att fira. Det finns trots allt väldigt mycket man kan fira när man är skadad. Går ju lite framåt varje dag.
Snälla Marita har kommit förbi varje kväll och hjälpt mig med sprutan, förutom en dag då jag lät Krisse hålla igång sina sjuksysterkunskaper.
Pratade me vårt lilla rysslandsproffs Linnea häromdan och hon tycker att jag ska ta sista sprutan själv, för att jag skulle va riktigt stolt efteråt. Lät först som en bra idé'...men jag har tänkt efter nu när dagen är här och ALDRIG i livet!

Igår va jag väldigt trött på livet som skadad fotbollsspelare. Om jag bara kunde få tillbaka lite energi till att göra saker. Minsta lilla vardagsgrej är jobbig. Som att tex hämta ett glas vatten när jag är törstig, då tänker jag både en och två ggr; är jag verkligen törstig? Gå ner för trapporna hemma e som ett jätteprojekt. Och då ska vi inte prata om att duscha, det är som ett heltidsjobb..

Så igår kväll när jag tyckt synd om mig själv hela dan tog Simon med mig ut på ett första litet äventyr utan kryckor. Och benen fick själva bestämma vart dom skulle gå så dom bar mig till tada: Hemmakväll. Vilket bra val av benen, asså det godiset, det slår allt! Får väl unna sig lite gotta även som skadad.
Det gjorde i alla fall mig på bättre humör :)

Idag har snälla farsan vart här o hälsat på. Vi tog fram mitt gamla memoryspel som typ har funnits med sedan födseln. Då förstår ni att det är rätt slitet, så en del bilder kan man känna igen genom vissa defekter på baksidan. Kanske en liten fördel för mig, men jag vill inte kalla det fusk utan snarare hör det ju till spelet att komma ihåg vilken bild som har en grön fläck på sig och vilken som är bryten på mitten osv. Inte det lättaste det heller :)

Har inte aktiverat hjärnan så mycket dom senaste veckorna så fick stryk i första matchen. Men sen kom tävlingsmänniskan i mig fram, den som har legat i ide i några veckor. Å det slutade me utklassning, bilden visar resultatet av sista omgången. Behöver väl inte säga vilken hög som är min.

Knät känns lite, lite,lite bättre för varje dag som går. Det händer inte så mycket spännande på den fronten, strumpan är fortfarande på, några sprutor kvar och jag kör på med lite cykling och ett rehabprogram jag fått av sjukgymnasten. 

Idag har mamma vart här me lite mat o chokladbollar. Sen satt vi här båda knäskadade i soffan o kolla AIK-Tyresö på tv:n. När man jämför så förstår jag ju att jag är lyckligt lottad som fick MR redan dagen efter skadan och opererad och klar 2,5 vecka efter. Mamma har haft ont sedan början av sommaren och fick först igår träffa en vettig läkare som sa att menisken måste opereras. Så nu hoppas vi på operationstid snaaart så vi kan rehaba ihop jag o morsan :) tycker synd om henne som haft ont så länge, jag har egentligen bara haft ont sen efter operationen och är redan trött på skiten. Men tillsammans ska vi fixa detta!

Skickar med en liten bild på morsans knä som sedan tidigare är opererad för korsbandet. Jag vet inte hur mitt ärr ser ut än, men jag tackar gudarna för att det är 2012 nu och inte i början av åttiotalet. För även om jag gett upp min knämodellskarriär efter det här så hoppas jag på ett lite mindre ärr under mina plåster o strumpa :)

Haha förlåt morsan jag kunde inte låta bli :)

Simon konstaterade precis att jag inte hade hunnit me en blogg om jag inte hade varit skadad. Kanske stämmer men å andra sidan hade jag inte haft behov av nån blogg i så fall. Så det går väl jämt ut? 

En liten bild precis innan operationen, helt livrädd.

Dagen är här o jag känner mig ändå redo. Har fullkomligt läst sönder broschyren jag fått, kan förmodligen rabbla den i sömnen, ja även när jag är sövd.

Idag är det två veckor sedan jag fick det rätt chockande beskedet att mitt främre korsband är av. Visst vred jag till knät i matchen mot Piteå, och visst gjorde det jävligt ont när det hände, men inte trodde jag att det va korsbandet som rök. Va liksom inte den känslan som jag trodde att det skulle va att dra av ett korsband. Nu har jag smält det hela lite och tänkte att det kan vara skönt att skriva av mig på det som händer och sker. Med lite perspektiv på det så finns det ju betydligt värre saker i livet än att ha ett korsband mindre, som ändå kommer att ersättas med ett nytt och förhoppningsvis blir allt ungefär som vanligt igen om sisådär 180 dagar.

Så nu två och en halv vecka efter skadan sitter jag här kvällen före mitt livs första operation. Det är rätt läskigt för mig som mår dåligt av att ta ett litet blodprov i fingret. Men min kära syster som ändå är ett strå vassare än mig när det gäller rädsla för blod, sprutor och sjukhus, har lugnat mig lite. I våras opererade hon sitt knä och är med all rätt sjukt stolt över hur bra det gick och tycker i efterhand inte alls att det var så farligt.
Kanske är det därför jag pendlar mellan att vara livrädd och att ha en konstig känsla över att det ska bli rätt spännande ändå. Att möta en rädsla och efteråt vara stolt att jag klarade det, som att typ vara livrädd för höjder och ändå ge sig ut på en fallskärmstur. Som jag förresten aldrig i livet ens skulle tänka tanken att göra.

Dags för dusch nr 2 av 3 med operationstvålen. Huden blir torrare än sand och håret som svinto. Men om jag inte har torkat ihjäl innan imorgon så blir det operation kl 10.00. Kommer förmodligen drömma mardrömmar om läkare i gröna dräkter om jag ens kan somna. Men tänk, imorgon vid denna tiden sitter jag o kollar på när bönderna söker sina fruar och är opererad och klar. Längtar dit.

Mitt första inlägg.