Hemmakvällgötta!!
Igår va jag väldigt trött på livet som skadad fotbollsspelare. Om jag bara kunde få tillbaka lite energi till att göra saker. Minsta lilla vardagsgrej är jobbig. Som att tex hämta ett glas vatten när jag är törstig, då tänker jag både en och två ggr; är jag verkligen törstig? Gå ner för trapporna hemma e som ett jätteprojekt. Och då ska vi inte prata om att duscha, det är som ett heltidsjobb..
Så igår kväll när jag tyckt synd om mig själv hela dan tog Simon med mig ut på ett första litet äventyr utan kryckor. Och benen fick själva bestämma vart dom skulle gå så dom bar mig till tada: Hemmakväll. Vilket bra val av benen, asså det godiset, det slår allt! Får väl unna sig lite gotta även som skadad.
Det gjorde i alla fall mig på bättre humör :)