En månad senare...
Tjoho, idag firar jag o mitt nya korsband en månad. Har på sätt o vis gått väldigt snabbt men på andra vis vääääldigt långsamt. Jag försöker att ta vara på varje dag och inte stressa fram, men en del av mig vill att den här rehabtiden ska vara över typ NU. Men det är ju omöjligt så jag fortsätter att kämpa på.
Börjar komma in i livet som långtisskadad och förstå vad det innebär. Alla små steg framåt och minsta lilla ny övning är glädjande. Har köpt mig ett par nya löparskor så jag är redo för den dagen jag får ut o springa igen. Springa ute på Kransmossen ja, kan i vanliga fall vara bland det tråkigaste jag vet, men just nu skulle jag hellre springa milen än att åka på en resa till Thailand. Och det värsta är att det är sant. Att få springa, få ta ut sig ordentligt, jaa jag ska aldrig mer klaga på försäsongsträning, för jag LÄNGTAR dit.
Nåja, en bit kvar tills löpning, men på måndag får jag hoppa i simbassängen och göra lite övningar. Som jag tjatat på Karin och äntligen fått godkänt. Såret är bra läkt, alla skorpor är borta så då får jag hoppa i plurret. Kul med variation och så är det ju inte helt fel att man kan basta och bada lite bubbel efter träningen :)