Champions league
Lär mig aldrig hur man stavar till det så det är säkert fel igen, men idag började sextondelsfinalerna i Champions league. Damernas alltså. När läkaren efter min operation kom och berätta vad de hade gjort och att allt hade gått bra och undrade om jag hade några frågor så klämde jag ur mig: -När får jag FLYGA?
Det va nog inte den vanligaste första frågan han brukade få så jag fick en mystisk blick.
-Har du planerat någon resa snart eller?
-Ja, vi spelar CL nåsta vecka i Serbien.
Då kollade han ännu konstigare på mig.
-Ja inte för att jag ska spela, det förstår jag ju att jag inte kan, men jag vill FÖLJA MED.
Han tänkte efter lite och sen avrådde han mig från att åka.
-Jaja, jag skiter väl i det då, sa jag uppgivet. Han började förklara varför, men det enda jag fick fram va ytterligare en gång att jag skiter väl i det då. Sen sa han åt sköterskorna att skicka upp mig till hans rum när jag hade vaknat till. Han tyckte nog inte att jag verkade helt hundra, men faktum kvarstår; jag ville såå gärna följa med till Serbien och i det tillståndet kunde jag nog inte riktigt dölja min besvikelse.
Så här hemma har jag försökt att göra en lista på vad som är positivt med att INTE få åka med till Serbien. Allt för att pigga upp mig själv en sån här dag. Jag kom bara på en punkt och det är att jag slipper själva flygresan. Gillar inte att flyga. Och nu slapp jag det. Punkt. Ryktet går dock att jag inte är själv kvar från klubben här hemma: Våran goa materialare Rolle gjorde det klassiska och glömde passet hemma och det va bara för honom att vända hem till gbg igen.
Vinst med 1-0 blev det i alla fall och det även om vi kanske hade hoppats på något fler mål så har vi hemmaplan och konstgräs i returen nästa vecka. Så välkomna till Valhalla säger jag bara till serbiskorna. Då ska dom få springa,ojojoj vad dom ska få springa. Dom kan förresten få springa lite extra åt mig också.
