Opererad o klar
Gårdagens operation gick faktiskt väldigt fint. Kommer inte ihåg så mycket av själva operationen, mer än att det va sköterskor överallt som sprang runt och fixade massa saker. Jag kände mig som en racerbil som va inne på pitstop, alla visste precis vad dom skulle göra och allt gick undan. Den ena sköterskan gav mig en "fördrink" så jag skulle slappna av och sen blev det helt svart. Vaknade till lite halvt på väg ut och frågade om jag verkligen var opererad redan, fick ett JA till svar och kunde somna till lite gött igen. Nästa gång jag vaknar frågar jag om jag verkligen är vaken eller om jag kommit till himlen? Något rädd för att inte vakna efter att ha varit sövd.
Sedan brydde jag mig inte om någonting. Fick en smörgås som enligt syrran var den godaste hon har ätit, men jag åt den mest för att jag var tvungen. Plötsligt stod Simon jämte mig, men inte brydde jag mig om honom heller. Han frågade om han skulle vara kvar och jag svarade bara att det gör väl du som du vill. Lite den tonen hade jag nog till alla som pratade med mig där inne. Tyken som en tonårsunge.
Det roliga va att just där och då tyckte jag inte att jag var alls påverkad av drogerna de gett mig, men såhär i efterhand så förstår jag ju att jag va rätt borta. Dom kunde gjort vad som helst med mig och jag hade inte brytt mig ett skit.
Sen till det värsta, jag ska ta en spruta i magen med blodförtunnande i 10 dagar här hemma. Blääää!!
